Jag tar en paus i packandet och plockandet. Jag hittade nämligen några dagboksanteckningar(ovanligt!). Och jag blir lite rörd, som att jag letat efter en punkt i mitt liv då jag slutade intala mig själv att jag var någon annan och att jag nu hittat och identiferat den. Men jag vet att det säkert inte är så, precis som mycket annat som "borde" kategoriseras passar den inte in på ett eller annat sätt. Det finns i alla fall en liten anteckning daterad bara några månader innan jag flyttade till Stockholm. Efter lite utförligare redogörelser om hur mycket jag längtade efter kärlek kommer det helt plötsligt. Det kan vara min formulering som får mig att överdriva lite, men jag kan inte låta bli att utnämna följande rader till, med risk att låta töntig, en vändpunkt.
"Och nu slår det mig.
Jag tänker inte på henne.
Vem är det jag lurar?
Vem försöker jag vara?"
Det är det sista inlägget i den dagboken och efter det hittar jag inget
i mina senare dagböcker som tyder på att det skulle råda någon tveksamhet angående min läggning. Men jag tror inte det beror på att jag var övertygad om min homosexualitet utan mer: "Äh, jag gillar killar. Kalla mig bög, sen lämnar jag dörren öppen." Kanske oqueert av mig, men min sexualitet är min egen och som jag citerade igår är den också föränderlig.
(Jag kan lika gärna passa på att göra det här ett inlägg i serien om högstadiet)
Plats 3: Tatu - All The Things She Said
Andra bloggar om:
gay,
hbt,
dagbok,
tatu,
sexualitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar