Plats 10: Ronan Keating - Life is a rollercoaster
Skratta inte! Ronan är väldigt speciell för mig. I en tid fylld av tankar och förvirring stod han bara där en kväll på scenen i Söndagsöppet med sitt leende. Och jag smälte. En trettonårig Torbjörn skriver i sin dagbok:
"Mitt hjärta började bulta och det kändes som att det inte fanns något problem. Jag svävade bland molnen. Jag ville bara springa till honom och kyssa honom. Jag har aldrig känt så någon gång. Inte ens till en tjej. Jag blev nästan rädd."
Startskottet. Det var faktiskt den händelsen som fick mig att börja skriva dagbok. Och det är intressant läsning kan jag säga. Tänk att ha allt dokumenterat! Men nog blir jag röd i ansiktet när jag läser det.
"När jag tänker på att jag är gay känns det mjukt, men när jag tänker på tjejer känns det som det alltid har gjort...men jag gillar tjejer också! De är söta men hårda!"
Haha. Hårda?
För att återgå till Ronan. Han var den första killen/mannen som jag tänkte på (mer än bara: "Han är söt") och som faktiskt existerade på riktigt. Så han fick personifiera denna känsloomvälvning. Det tog dock inte lång tid innan han ersattes av klasskamrater och andra personer som fanns i min närhet.
Tack Ronan!
We found love, oh
So don't fight it
Life is a Rollercoaster
Just gotta ride it
Andra bloggar om: ronan keating, homosexuell, homosexualitet, hbt, högstadiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar