God morgon alla filmer som fått stöd av Svenska Filminstitutet

Blev glatt överraskad när jag, visserligen en aning efter, läste att Jens Jonsson börjat spela in sin första långfilm. Jag har kollosala förväntningar på honom. Jag blev helt lyrisk efter att ha sett God morgon alla barn och började drömma om en ny storregissör(arvtagare till Roy Andersson, Bo Widerberg, Jan Troell etc.) Och nu är det då äntligen dags. Filmen som förväntas ha premiär september 2008 heter Ping-pongkingen.

SFI "avslöjade" igår vilka tio filmer som fått produktionsstöd. En av dem är filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists bok Låt den rätte komma in. Jag mådde ille när jag läste den, hur kommer jag då inte må när jag ser den?

Jag kan knappt bärga mig.

The kårval is over

och jag har varit lite här och där, både på väggar och bakom bord med en kaffekanna i handen. Roligt har det varit och det har mest varit positiva reaktioner. "Strålande!" Tyvärr finns det ju andra sorters människor också, som påstår att vissa saker är av mytiskt ursprung, till exempel det här:




Men för att nästan citera Brittan: "Someday, they will understand." Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge!

Plats 7 - Grekland

Hej Maria! Hej Grekland! Hej medelhavspojke som försöker dansa snyggt utan att förlora sin manlighet! (eller försöker han ens?)

Grekland är väl en av favoriterna i år, men jag är på alternativt humör så det blir en sjunde plats för Sarbel och hans Yassou Maria. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om låten. Den känns rätt självklar. Grekland är ett av de länder som lyckats hålla jämn kvalité på sina bidrag i eurovision, i alla fall de senaste åren. (Sådana länder finns det inte så gott om. Sex stycken fick jag det till, däribland Sverige.) Men ja, vi har hört det förut. Det är inget nytt. Till skillnad från Vitrysslands Koldun tycker jag varken att han eller videon är snygg. Det kommer gå bra ändå, den har allt som krävs för att det ska gå bra. Den är till exempel skriven av svenskar och kombinationen Grekland/Sverige har ju funkat förut.

Nu måste jag äta nånting. Vilken värme! Tur att jag och Jimmy picnicade istället för att träna. Min kropp är mör.

Är Sarbels kropp också det?

#10 Yasunari Kawabata 1968

"Och jag ska inte klaga. När allt kommer omkring är det bara kvinnor som har förmågan att älska."





”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”






"Och ju mer han bestormades, desto mer började han undra vad det var som saknades hos honom, vad som hindrade honom från att leva lika fullt och helt. Han stod så att säga och iakttog sin egen känslokyla. Han fattade inte hur Komako kunde ge sig hän som hon gjorde. Hon gav honom allt, men själv fick hon liksom ingenting av honom. Djupt inom sig förnam han, likt snö som packade ihop sig, hennes röst och rörelser - ett eko som studsade mot tomma väggar. Och han förstod att han inte bara kunde ta emot och ta emot i all evighet."

Allons enfant de la patrie!

På söndag är det val i Frankrike. Det är dags för Jacques Chirac att pensionera sig. (Visst är han söt?) Hans lilla lurig efterföljare Sarkozy (som inte är lika söt) leder i opinionsmätningarna. Sarkozy är den före detta inrikesministern som ville få bort "slöddret" i Paris förorter med en högtryckstvätt. Han är naturligtvis inte så populär där, och har till skillnad från de andra topkandidaterna hållit sig borta därifrån.

Frankrike är ett konstigt land. Man måste registrera sig flera månader innan själva valet om man vill rösta. Ingen spontanröstning här inte. Och vad har fransmännen att välja på? Den luriga Sarkozy: om jag säger lag & ordning, mer disciplin i skolan, sänkta skatter och nej till en folkomröstning om en ny EU-konstitution, vad säger ni då?

På vänstersidan har vi istället den blåsta brunetten Ségolène Royal som egentligen inte har några åsikter utan mest poängterar att hon är kvinna och att det är dags för en kvinnlig president. Hon har bett fransmännen att besöka hennes hemsida och komma med politiska förslag. Det ser jag så klart inte som något dåligt, men det känns som att man borde ha en ideologisk grund istället för att bara komma med radikala förslag, som egentligen är mer höger än högern. Till exempel vill hon att kriminella ungdomar ska tvingas göra värnplikt. Fastän det socialistiska partiet sa ja till eu-konstitutionen vill hon ha en folkomröstning (hon är ju trots allt vänster...)

Sen har vi det tredje alternativet som befinner sig i mitten, Francois Bayrou. Det är väl egentligen den kandidat jag sätter mitt hopp till, inte för att jag gillar honom utan för att jag verkligen inte gillar Sarkozy. Francois är nog den enda som kan hota honom. Om han och Sarkozy går vidare till den andra omgången kommer antagligen väljarna som är vridna åt vänster rösta på honom. (Ségolène Royal skulle enligt undersökningarna förlora.) Monsieur Bayrou har redan börjat svärma för vänsterväljarna genom att påstå att han kommer välja en socialist som premiärminister om han skulle vinna. Tyvärr är det nog mest ord när han säger att han vill bilda en samlingsregering och överbrygga klyftan mellan höger och vänster. Annars är han "lagom" borglig. Han vill sänka skatterna, ge mer pengar till rättsväsendet och hör och häpna: Han vill höja biståndet.

Som tur är verkar Jean-Marie Le Pen vara ute ur bilden, men man ska väl inte ropa hej än. Såna där främlingsfientliga har en tendens att dyka upp lite så där unexpected.

Grön som jag är kan man ju tycka att jag skulle lyfta fram den gröna kandidaten. Tyvärr är Dominique Voynet relativt chanslös. Förra valet fick den gröna kandidaten 5.2 % och i opinionsmätningarna ligger Dominique mellan 1 och 2 %. Hon är som sagt grön så jag behöver inte förklara varför hon är bra. "Världen förändras, med De gröna förändrar vi världen."

Sådär, nu har jag spenderat den här fredagseftermiddagen med att ordningställa min egen lilla guide till det franska presidentvalet. Ett val som handlar mycket om den franska identiteten. Sarkozy vill införa ett departement för "invandring och nationell identitet" och Madame Royal tycker att fransmännen ska skaffa en flagga och hänga upp den på nationaldagen. Liksom varför?

Ack, detta vemod.

Jag har svårt att förstå att jag faktiskt bara varit hemma fyra månader. Jag har varit hemma lika länge som jag var borta. Fast att vara hemma är mer Ordning återställd och det är inget man räknar. Det lustiga kvarstår. Så fort jag klev över tröskeln till Humblegatan var allt som bortblåst. Jag hade inte varit borta, nej nej. Allt var precis som vanligt, allt såg likadant ut. Jag reste iväg, lämnade mig själv och kom sedan tillbaka. Det förklarar känslan jag hade att tiden stannat i Sverige och att sommaren väntade på mig när jag skulle komma tillbaka i december. Men det stämmer inte. Jag var där! Det var jag som bodde hos en sur tant. Det var jag som varje dag nästan blåste bort från någon av stadens broar. Det var jag som satt vid amfiteatrarna i solen och läste Vredens druvor, med utsikt över Lyon. Det var jag som trodde jag skulle dö och fick åka ambulans. Det var jag! Varför skulle det kännas så konstigt? Varför skulle det vara en del av mitt liv som inte räknas in till allt det andra? Det är lika verkligt som allt annat.

Jag saknar Lyon, fastän jag inte trivdes så bra. Man får vissa känslor för en plats när man bott där ett tag, när hus och gator är minnen. Saker som plötsligt rycks bort och som man kanske aldrig får återse. Vemod!

Jag låter min resedagbok tala.
Nu ska jag sova.

Divina Commedia

Sång XV
Brunetto Latini - var homosexuell - fy fy. Känd lärd. Var öppen med bögigheterna. Dog oångrad. Fel fåra = sterilitet - öknen, askregnet - sodom & gomorra.

Ibland är det nästan roligt att plugga...

Plats 8 - Vitryssland

Vi stannar såklart kvar i öst, närmare bestämt Europas sista diktatur. (Jag är ju då av den åsikten att alla behöver underhållning oavsett om man styrs av en despot eller befinner sig i krig, även om jag är medveten om problemen som skulle uppstå om ett land som Vitryssland gick och vann.)

Efter tre misslyckade försök är det i år dags för Vitryssland att ta steget till final, anser jag. Ja, det kommer nog gå väldigt bra där också. Det är Dmitry Koldun som ska hålla flaggan högt (tveksamt uttryck...) med låten Work your magic. Nämnas kan att låten har samma textförfattare som skrivit Never let you go, som ju kom tvåa förra året. (Hen har också skrivit texten till Armeniens låt i år, okej jag ska vara tyst med såna här tråkiga nördgrejer...) Man skulle ju hoppas att han fick lite hjälp av Dima Bilan också. Vad jag sett behöver han nog koncentrera sig på röstövningar och koreografilektioner. Men han har ju tid på sig än. Det visar sig när det väl är dags.

Videon är snygg, han är snygg, låten är snygg,

men den är inte temat till James Bonds kommande film:

Att läsa eller icke läsa

Jag är så trött! Slutkörd, utmattad. Jag har många passande adjektiv att välja bland. Mitt lilla jag-är-så-trött-så-jag-är-pigg-rus försvann lagom till att jag började läsa Hamlet. Tuuunga ögonlock.

I helgen föddes Poptorbjörn. Annars har jag varit på gröna studenters årsmöte, ätit massor, handlat kondomer, dansat, sovit för lite och faktiskt grupparbetat lite om Hamlet.

Godnatt!

Plats 9 - Ryssland

Vi beger oss österut och ökar takten. Ryssland är ett spännande land. De har aldrig vunnit men tagit sig till en andra plats två gånger: 2000 och 2006 (Det är nu jag försöker bevisa vilken kalenderbitare jag är.) I år representeras de av Serebro och låten Song #1 och om de med det vill upprepa Helena Paparizous succé från 2005 måste jag nog meddela att så inte kommer bli fallet. Men Ryssland vill vinna, och det är härligt! Tänk om länder som Frankrike och Storbritannien också hade den kämparandan! Huvudsaken är att man bryr sig, sen om det blir bra eller inte är en annan fråga. I år blir det helt okej. Om man inte vill behöver man inte lyssna på texten. Jag undviker det helst:

Gotta tease you nasty guy
So take it, don't be shy
Put your cherry on my cake
And taste my cherry pie

Ryssland är direktkvalificerade till final och startar på plats 15, innan übertråkiga Tyskland. Så jag gissar och hoppas på att de landar i den övre delen av resultatlistan.

Så, nu var uppvärmningen klar. Med plats 8 börjar listan på riktigt.

Da!

#9 Orhan Pamuk 2006

"Jag förstod dig när du skrev att du plötsligt inte kunde andas på ett bröllop ute på landsbygden där kvinnor dansade med kvinnor och män med män."





"Som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning"





"Prins Osman Celâleddin var medveten om att det svåraste problemet i det här landet, detta förbannade land, är att vara sig själv, och att vi alla, så länge detta problem inte fått en ordentlig lösning, är dömda till katastrof, nederlag och slaveri. Alla folkslag, raser och nationer som inte har kommit på ett sätt att vara sig själva, är dömda till slaveri, degeneration, tillintetgörelse och intighet, intighet, sa Prins Osman Celâleddin."

En tillbakablick:

#8 John Steinbeck
#7 Jean-Paul Sartre
#6 Gabriel Garcia Marquez
#5 Ernest Hemingway
#4 J.M Coetzee
#3 Hermann Hesse
#2 Selma Lagerlöf
#1 Pär Lagerkvist

Plats 10 - Makedonien

Eurovision närmar sig med stormsteg och jag har knåpat ihop en egen tio-i-top-lista. Det är inte ett dåligt år, men inte ett jättebra heller. När jag sorterade låtarna använde jag kategorierna Jättebra, Bra och Typ bra (De som var dåliga struntade jag helt i.) Majoriteten hamnade under Typ bra, vilket kanske säger rätt mycket. Men jag är nöjd med top tio. Jag skulle kunna acceptera samtliga som vinnare. The Ark är uteslutna eftersom de vore en alldeles för självklar etta. Lite spänning måste det ju vara!

Plats 10 var den enda jag hade problem med. Det stod mellan Makedonien, Malta och Serbien. Det blev Makedonien, mycket på grund av fina Karolina som representerade landet redan 2002 med låten Od nas zavisi. Jag gillade henne jättemycket redan då, trots att hennes klänning var gjord av hönsnät. I år kan man väl säga att hennes låt är lite mer maffigt balkisk och jag tycker den är bättre än hennes förra. Frågan är om det räcker till final. Hon startar mitt i smeten mellan två "spansk-rytmiska" låtar (Portugal & Norge, båda heter ungefär: Kom och dansa med mig). Det borde vara till hennes fördel, speciellt med tanke på deras kvalitet. Hur som helst, om hon lyckas ta sig till final är jag övertygad om att hon kommer slå sin nittonde plats, som hon oförtjänt fick för fem år sen.

Läste för övrigt idag att många italienare inte vet om att Eurovision Song Contest fortfarande existerar. Känns rätt absurt att jämföra det med situationen i Sverige.
- Har de inte lagt ner Melodifestivalen?

Nåja, här kommer Karolina med Mojot Svet:

Smittrisk

Jag nämns

Mitt nya rum

Idag runt midnatt fick jag ett enormt sug att möblera om mitt rum. Det gjorde jag också, antagligen till mina grannars förtret (Men hey, om jag tvingas sitta och lyssna på Kent en hel dag när jag pluggar är det inte mer än rätt.) Resultatet blev i alla fall väldigt bra, eller om man säger så här: Förut var jag nöjd till 60%, nu är jag nöjd till 90%. Nageln i ögat är bordet som just nu känns malplacerat. För ögonblicket står det mitt i rummet, vilket ger ett klumpigt intryck, men det får duga så länge. Mest lyckat blev sängens nya position. Nu kan jag använda den som soffa också, något jag verkligen saknat.

För övrigt:
Jag klarade min första tenta
Kårvalet är i full gång
Jag har träningsvärk i magen