Queer+Konståkning?

Jepp! Jeff Buttle fick nytt personbästa för sitt kortprogram och ligger nu tvåa inför det fria progammet imorgon. Då ska jag sitta och heja på honom. Och ja, Kristoffer Berntsson åkte också riktigt bra. Inte ofta man ser honom åka utan att ramla. Grattis!

Det är ju egentligen inte meningen att det här ska vara en konståkningsblogg, men det är såna tider nu. Idag tänkte jag ändå höja nivån på inlägget.

Ta det här med homosexualitet till exempel. Den allmänna uppfattningen är att män som konståker är bögar. Men varför blir då folk så provocerade när den amerikanske konståkaren Johnny Weir är öppen med sin läggning? I de sammanhangen borde han väl slippa känna sig avvikande. Men nej. Han är bögen. Han är bögen mitt bland män som gör feminina saker. Och vad är egentligen mer heteronormativt än konståkning? Jag syftar då paråkning och isdans. Det slog mig idag hur olika männen uttrycker sig i singelåkning och paråkning. Paråkningsmän är stora, biffiga (ankstjärtar) och har löst sittande kläder, tvärtom mot kvinnorna alltså. Singelåkningsmännens ideal är däremot mer lik kvinnornas: Smala, viga, etc. Måste manligheten hävdas i närheten av en kvinna så att folk inte ska börja tro saker? Eller står det i reglerna att könsroller är obligatoriska i paråkning? Det är väl snarare något sånt.

Sporten måste queerifieras!

Nä, nu blir jag riktigt sur. Hittade den här videon. Det intressanta börjar inte förrän runt den fjärde minuten. En äcklig kommentator sitter och säger att Johhny Weir inte representerar det samhälle som han, den äcklige kommentatorn, vill vara del av. Men jaha?! För det första är en idrottsman inte folkvald. Kan ni inte bara låta honom få representera sig själv?! För det andra kanske inte Johnny tycker du representerar det samhälle han vill vara del av. Nä fy tusan! All respekt till Johnny som vågar vara sig själv.

Det jag blir sur över:

Intervju + åkning: