"När Will and Grace började sändas 1998 var det en nästan samstämmig homosexuell mediakår som stämde upp i hyllningskören. Aldrig tidigare hade en homosexuell karaktär spelat huvudrollen i en sitcom! Det gjorde det lätt att bortse från att Will Truman var en avsexualiserad analretentiv tråkmåns. Hans bollplank Jack McFarland fick i stället agera ut alla stereotypa karaktärsdrag som förknippades med den nya bögen. De två sidorna av bögmyntet kunde alltså tolkas som att vara en fjollig pajas som var misslyckad i arbetslivet men som eventuellt fick knulla. Alternativet var en karriäristisk tight-ass som levde celibat med sin bästa väninna. [...] Att heterosexuella uppskattade Will and Grace är föga förvånande. Men att bögar är så svältfödda på representation att de var beredda att svälja den bittra karamellen visar tydligt att nittiotalet och det tidiga tjugohundratalet inte alls var det queera paradis som tidningarna försökte få det till." - Tomas Hemstad, BögjävlarOkej, jag erkänner. Jag är svältfödd! Just nu skulle jag kunna se, läsa, höra vad som helst gay och älska det. Det är som att vara vegetarian och gå till en restaurang som bara har en rätt som inte innehåller kött. Man har inget val! Tyvärr.
1 kommentar:
träffsäkert! jag är också svältfödd i så fall :)
men jag förstår inte vad han menar med "den bittra karamellen". eller... jag tycker inte den är bitter. har han verkligen tittat på alla avsnitt? jag tycker inte att Jack är speciellt misslyckad. får han inte en väldigt stor roll på OutTV? dessutom tycker jag inte att Will är speciellt karriäristisk. han säger ju för fan upp sig från sitt jobb som advokat för att bli författare och blir sedan advokat för en byrå som har den svaga människan som klient. nä, tomas, läs på lite mer! karaktärerna i will & grace utvecklas snarare till att bli komplicerade människor och inte enbart stereotyper. men vem fan analyserar sitcoms anyway? lägg inte för mycket betydelse i en sitcom...
Skicka en kommentar