Ibland känns det som att man är nyfödd, och då menar jag inte någon positiv "this is the first day of my life"-grej, utan känslan av att man inte kan och vet någonting och att man måste lära sig allting på nytt. Som till exempel att om någon person ser en sak så dyker det upp massa associationer och samband, som typ...påskris = björk, färger, barndom, vad vet jag. Men för mig kan det bli helt blankt. "Påskris, hmm.. det måste jag uppleva." Samtidigt finns det något gnagande som säger: du kan det här! det är ju påskris, Du borde en relation till påskris! Du borde, du borde, du borde!
Påskris är ett dåligt exempel. Vi tar....honung! Alla vet hur honung smakar. Jag borde veta hur honung smakar. Men om jag känner mig nyfödd och någon frågar mig om jag gillar honung skulle jag troligtvis bli ett frågetecken och bara: öööhh, honung, ja hur smakar det egentligen? är det gott? vad har man honung till? använder man det ofta? Och sen kommer gråten i halsen för jag känner det där gnagande Bordet, och känslan: jaha, vad gör jag för nytta i världen när jag inte ens kommer ihåg smaken av honung?
Fast det värsta av allt är nog att känslan övergår till ångest. Egentligen kan det ju vara något positivt. Ju mindre jag kan desto mer har jag att upptäcka. Men ack, Ångest, ångest är min arvedel! Jag borde ha gjort detta innan, jag borde ha känt den känslan, jag borde smakat, hört, sagt.
Varifrån kommer egentligen känslan av att inte ha ett förflutet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror alla, eller iallafall nästan alla kan känna så ibland. Jag fattar precis vad du menar, då jag själv lider av det.
Vet inte riktigt vad man kan göra åt det, men hoppas du kommer på nåt =P
F
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Câmera Digital, I hope you enjoy. The address is http://camera-fotografica-digital.blogspot.com. A hug.
Skicka en kommentar