En morgon låg jag och tänkte...

Ibland känns det som att man är nyfödd, och då menar jag inte någon positiv "this is the first day of my life"-grej, utan känslan av att man inte kan och vet någonting och att man måste lära sig allting på nytt. Som till exempel att om någon person ser en sak så dyker det upp massa associationer och samband, som typ...påskris = björk, färger, barndom, vad vet jag. Men för mig kan det bli helt blankt. "Påskris, hmm.. det måste jag uppleva." Samtidigt finns det något gnagande som säger: du kan det här! det är ju påskris, Du borde en relation till påskris! Du borde, du borde, du borde!

Påskris är ett dåligt exempel. Vi tar....honung! Alla vet hur honung smakar. Jag borde veta hur honung smakar. Men om jag känner mig nyfödd och någon frågar mig om jag gillar honung skulle jag troligtvis bli ett frågetecken och bara: öööhh, honung, ja hur smakar det egentligen? är det gott? vad har man honung till? använder man det ofta? Och sen kommer gråten i halsen för jag känner det där gnagande Bordet, och känslan: jaha, vad gör jag för nytta i världen när jag inte ens kommer ihåg smaken av honung?

Fast det värsta av allt är nog att känslan övergår till ångest. Egentligen kan det ju vara något positivt. Ju mindre jag kan desto mer har jag att upptäcka. Men ack, Ångest, ångest är min arvedel! Jag borde ha gjort detta innan, jag borde ha känt den känslan, jag borde smakat, hört, sagt.

Varifrån kommer egentligen känslan av att inte ha ett förflutet?

Äsch! Memme är mer boknörd än jag :(

Choosing his confessions?

Ibland blir jag lite konfunderad. Michael Stipe har väl redan kommit ut?

Läser på wikipedia att han kom ut som queer för 7 år sen, men nu kommer han ut som gay. He said: "I recognize that to have public figures be very open about their sexuality helps some kid somewhere out there."

Så att vara queer är att håll tyst om sin sexualitet? ...

Rapport: Göteborg

Skönt, nu kommer jag aldrig mer behöva höra: "Har du aldrig varit i Göteborg?!"

Det är väl egentligen lite orättvist att avgöra vad man tycker om en stad efter bara en helg där, men jag försöker ändå. Man har ju hört så mycket gott om stället liksom. Mitt första intryck var att folk var lite påflugna, sen insåg jag att de bara var trevliga. Ragnar påstod att i Gbg så var folk glada och lite korkade, och i Sthlm var de bara korkade. Möjligt...I alla fall, efter att jag imponerats av spårvagnar, avenyn och...vänta, det var ju just de sakerna jag tyckte var obehagliga. Jag är van med tät bebyggelse och att transportera mig under jorden, vad är detta? Och vilka industriområden sedan. På vilket sätt är Gbg mysigt egentligen?

Har Stockholm fördärvat mig för livet?

Rapport: Konståkning

Jag saknar ord. Varför finns det inga bra adjektiv? Om jag tänkte att det skulle bli skitkul så blev det typ wow värsta herre gud jävlar vad kul. Att konståkning kunde vara så häftigt live kunde jag nog aldrig tro. Stämningen i Scandinavium var otrolig och jag inser mer och mer att konståkning verkligen är min sport. Man hejar på den som åker bra. Det är så det ska vara! Visst man kanske jublar lite extra för sina landsmän, men det är åkarna som underhåller publiken och om publiken blir underhållen så blir den glad. Säg någon mer individuell och nationsbefriad sport? :)

Nåväl, några höjdpunkter:

• Att se sista gruppen i herrarnas final värma upp på isen samtidigt. Att ha de sex bästa åkarna i världen ett fåtal meter framför mig blev nästan för mycket. "Det här kommer bli sjukt spännande." Tomas Verner, Johnny Weir, Daisuke Takahashi, Stéphane Lambiel, Brian Joubert och Jeffrey Buttle. Älsklingar!
• Guldmedaljörerna alltså. Helt otroligt att MINA favoriter går och vinner när JAG är där och ser det. Jag kan inte förstå det riktigt. Jeffrey Buttle var en av dem som fick mig att intressera mig för konståkning från början och nu går han och vinner mitt framför ögonen på mig! Vilken skräll! Han kom visserligen tvåa i VM för tre år sen, men det känns som att han aldrig klarat pressen riktigt. Men nu! Äntligen!
• Och Isabelle Delobel och Olivier Shoenfelders guldmedalj i isdans då! De var visserligen favoriter, men de har fått oförtjänt låga poäng på sitt fria program hela säsongen. Men nu! Äntligen! De har åkt tillsammans i 18 år men aldrig stått på pallen i ett VM. Älsklingar!
• Tillslut det bästa av allt. Vem tror ni inte jag stöter på inne på toaletten om inte Olivier Shoenfelder himself. Han tittade mig rakt i i ögonen och jag tänkte att jag kände igen honom. Osså en blixt: Det är Olivier! Sen försvann han ;)
  

Sammanfattning: Åh vad jag har haft roligt!

Läs även andra bloggares åsikter om konståkning

I'll be back, I promise

Så här nån timme innan jag åker. Regissören till en av mina favoritfilmer har dött.

Romantiskt dravel!

Nedräkningen har slutat!

Som ni ser har nedräknaren hamnat på noll och konståknings-vm är i full gång. Äntligen! SVT har satsat riktigt, riktigt bra med bland annat en studio och en expert (rätt söt för övrigt) som visar hopp och dylikt i slow motion och ritar pilar (!) precis som att det vore nån fotbollsmatch eller nåt. Jag gillare! Det är härliga tider. DN har haft ett helt uppslag konståkning två dagar i rad nu. Och det absolut bästa av allt:

Imorgon ska jag själv bege mig till Göteborg och för första gången i mitt liv få uppleva konståkning live. Är jag pepp eller vad? Jag har några målsättningar:

1. Jag ska ta kort på så många tanter i päls som möjligt.

2. Jag ska ta mig in i Jeffrey Buttle, Brian Joubert, Stéphane Lambiel eller Johnny Weirs omklädningsrum.

3. Jag ska hänga med japaner.

Glad påsk!

Om jag fick bestämma:

1. Hero
2. Lay Your Love On Me
3. Thank You
4. That's Were I'll Go
5. Hur svårt kan de va
6. Empty Room
7. Just a Minute
8. Upp o hoppa
9. I lågornas sken
10. I Love Europe

Herregud, min skapare!

Eller snarare mon Dieu. Frankrike skickar en riktigt bra låt till eurovision :)

As The World Turns

Alltså jag älskar As The World Turns. Dåligt skådespeleri, ibland pinsamt dåligt manus. Underbart!

Det är ju framför allt berättelsen om Luke och Noah som lockar, och som är beroendeframkallande för den delen. Det här är del 79 av jag vet inte hur många. Mannen med geväret försöker döda sin sons pojkvän. Action!

Min lärare i Klimatförändringars konsvekvenser och samhällets sårbarhet säger: "Ur miljösynpunkt så är det väldigt dåligt att satsa på kärnkraft." Eftersom vi bara har 10-20 år på oss att göra den största utsläppsminskningen hinner vi inte bygga de kärnkraftverk som skulle behövas.

Det låter som det är lite bråttom att bygga ut de alternativa energikällorna då också. Skynda skynda!

But heroes never die alone

Charlottes låt är så Gay att man typ går under. Upp till kamp! Jag gillare!

Oh, out of the light, like a star, like a hero
Love will survive
Oh, taking a fight is a life of a hero
Staying alive
This is a story of love and compassion
Only heroes can tell

"It’s wrong to have millions of Americans living as second-class citizens in this nation."

Barack Obamas öppna brev till USA:s "gay-community".