Paris, ett år sen

"30/11 - Torsdag
Det sista bladet ska fyllas. Historien måste få ett slut. Det som började den första augusti är nu över. Lyon är ett avslutat kapitel. Det insåg jag när jag satt på tåget. Men jag antar att det inte bara är jag som fungerar så. Man inser inte vad som ska försvinna innan det är borta. Lyon är ett minne blott. Bellecour är bara en stor, röd, öppen plats i Frankrikes andra stad. Saône och Rhône flyter där. Människor fortsätter äta kebab och araberna har sin trasmarknad vid Guillotière. Fourvière är bara en stor kyrka. Saint-Just är ett namn jag snart har glömt. Och namnen på alla människor. Kommer jag inte glömma dem också? Alliansen fortsätter att lära utlänningar franska, men det är inte där man lär sig. Man måste ha det som uttrycksmedel annars går allt in och sen ut. Hur länge kommer det jag lärt mig att finnas kvar?
Och inte kommer jag äta sandwich fromage eller sandwich poulet till lunch. Och förhoppningsvis kan jag laga lite mer avancerade maträtter i Uppsala. Snart är jag i Stockholm igen. Då kommer jag märka vad jag saknar, om jag nu kommer sakna något.
Från sommar till vinter. Ingen snö i december. Som höst. En infektion i hjärtat, etc. Äsch, jag orkar inte hålla på och sammanfatta. Livet går vidare och är inte slut, bara en viss period är det. Men jag ser fram emot nästa. Vem vet vad som lurar nu?"