15 september 2003

Han: hej hej
Jag: hejsan
Han: jag måste bara säga att vi inte ska fortsätta att prata om det som vi pratade om
Han: för jag gillar inte det
Jag: va?
Han: jag är ju inte bög eller bi
Jag: jag vet. Du har sagt det
Jag: jag försöker inte vända dig
Han: jag vill inte snacka om sex och sånt
Han: nå mera
Jag: okedoke, vad vill du prata om då?
Han: inget
Han: bara vara vanliga kompiar
Han: lunar kompisar
Jag: hehe..självklart
Han: ska dra nu ja hej då
Jag: hej då

haha, snacka om förnekelse! charmigt!

Förlåt

Det är för sent att be om ursäkt för uteblivna blogginlägg...
It's to laaaaate

I’d take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
(But that's nothing new)

Mot Sandviken!

Tillåt mig alludera.

Jag känner mig som Frankenstein. Allt för länge har jag befunnit mig utanför hemmets sfär, Sandviken. Det kan inte leda till något annat än katastrof. Motivationen försvinner, varenda åtagande är betungande. Och ändå går jag omkring och känner mig glad. Som att jag, precis som Frankenstein, inte ser förödelsen som vägen jag går på leder till.

Men det är helg nu. Redovisningen är klar, jag har varit på elektorsmöte (röstade på personen som var "feministiskt intresserad") och ska nu åka hem till Sandviken, nynnandes den här låten.

Nobelpris imorgon!

Alltså det är något speciellt med nobelpriset i litteratur. Jag kan inte sätta fingret på det. Kanske är det bara nationalisten i mig som är stolt över det stora svenska priset eller den pretentiösa litteraturälskaren som vill leka intellektuell. Priset fascinerar mig i alla fall, och har gjort länge. När jag var liten startade jag en namninsamling för att JAG skulle få det. My God, liksom.

Imorgon kl.13 kommer Horace presentera årets nobelpristagare. Spekulationerna är i full gång. Men det struntar vi i. Det är alltid roligare att titta bakåt. Jag har sammanställt en (två) karta(kartor) så man kan se hur Svenska Akademien har fördelat priset i världen (med reservation för fel.) Den första är baserad på uppgifter från Akademien själv.



Den andra kartan är baserad på pristagarnas födelseland. Som ni ser finns det vissa skillnader.



Man kan ju tycka att det är dags för en författare från Afrika eller Sydamerika att få mottaga priset. Därför blir jag lite ledsen när den det pratas mest om är vit, man, medelålders och amerikan. Det är inte fräscht!

Men jag tänker inte gissa eftersom jag inte har den minsta aning. Okej då, jag måste för det är så roligt: Assia Djebar

Andra bloggar om: nobelpriset, nobelpriset i litteratur

Homosexualitet = nationens död

Okej om man tycker att homosexualitet är en synd. Men varför ska man ljuga och komma med argument som inte har ett dugg med saken att göra? Ett av slagorden under en demonstration i Ukraina mot att inkludera homosexuella i antidiskrimineringslagen löd: "I väst blommar pornografin och pedofilin, man har sex med djur och äter människokött."

Det finns tydligen inga bättre argument att komma med!

Andra bloggar om: hbt, ukraina

Apropå Sagan om Ringen...

Det här är roligt

Andra bloggar om: sagan om ringen, french and saunders

#2 Selma Lagerlöf 1909

"på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning"






"- Men vi, vi människor, vad blir det då av oss?
- Detsamma, som vi har varit, stoft. Den som är utbränd, kan inte brinna mer, han är död. Ved är vi, som kringfladdras av livets lågor. Livets gnista flyger från en till en annan. Man tändes, flammar och slocknar. Det är livet."

(Jag såg den här filmen när de visade den på cinemateket, med levande orkester. Det var en bioupplevelse som nådde orgasmiska höjder. Titta bara på Garbo!)

Men vem var Selma egentligen?

Andra bloggar om: nobelpriset, selma lagerlöf, greta garbo

It Takes a Fool to Remain Sane

Plats 1: The Ark - It Takes A Fool To Remain Sane
Seriöst. Vilken låt skulle vara mer given på den här listans första plats än denna?

Oh, take it to the stage!

Sen lämnar man högstadiet bakom sig. Vinkar lite lätt åt det gigantiska, vita huset som försökt pressa ner en i en mall som man omöjligt passar i. Som tack blev man liten, liten, liten, nästan osynlig. Men man flyttar till Stockholm. Man växer lite, träffar andra i samma situation. Förlorar diverse oskulder. Men det vita huset upphör aldrig att spöka. Skammen, litenheten, den finns där. Men ju mer man växer, desto mindre blir den och man inser att man finns, att man har rätt att finnas, att det är roligt att finnas! För:

Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame

Andra bloggar om: the ark, högstadiet, skam