It Takes a Fool to Remain Sane

Plats 1: The Ark - It Takes A Fool To Remain Sane
Seriöst. Vilken låt skulle vara mer given på den här listans första plats än denna?

Oh, take it to the stage!

Sen lämnar man högstadiet bakom sig. Vinkar lite lätt åt det gigantiska, vita huset som försökt pressa ner en i en mall som man omöjligt passar i. Som tack blev man liten, liten, liten, nästan osynlig. Men man flyttar till Stockholm. Man växer lite, träffar andra i samma situation. Förlorar diverse oskulder. Men det vita huset upphör aldrig att spöka. Skammen, litenheten, den finns där. Men ju mer man växer, desto mindre blir den och man inser att man finns, att man har rätt att finnas, att det är roligt att finnas! För:

Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame

Andra bloggar om: the ark, högstadiet, skam

Kan nåt så stort ta slut så fort?

Jag är glad såklart, men fundersam. Var det verkligen final? Jag brukar vanligtvis sitta som på nålar under tävlingen, men inte igår. Jag vispade grädde under mellanakten och jag störde mig inte på att folk pratade under låtarna. Är det jag eller melodifestivalen? Publiken verkade också ljummen. Redan på genrepet märktes det. Har folk bara tröttnat på att skrika, dansa och ha sig, eller var det en tråkig final? Hur går det ihop med röstningsrekordet? Jag misstänker att det var tittarrekord också, och då stämmer ju ingenting. Är det här en del av schlagerns död? Att det glada, ja den ibland falska glädjen, inte lockar människor längre. The Arks vinst ger i alla fall min teori kött på benen. Men varför denna vändning just i år? Förra året skickade vi en kristen häxa till eurovisionen och nu antagligen det queerigaste bandet vi har. Kontrast.

Var det verkligen final? Varför kändes det som att det inte var på riktigt? Var det bara jag som upplevde det så? Har jag, ve och fasa, växt ifrån schlagernördheten? Hur ska det här gå?!

Fortsättning följer nästa år...

Tonight

Jag har inte så mycket att kommentera. Det kommer inte att bli en storslagen final och den kommer inte bli så förutsägbar som jag vill att den ska vara. (The Ark!) Förhoppningsvis kommer Luuks och Björkmans duett bytas ut mot nåt som faktiskt är intressant...Schlagermusikalen slutar i samma ljumma anda som den började. Sebastian har bytt kläder. The Ark gör sig bättre i rutan än live och för Måns kommer det gå bra. Poängräkningen kommer bli roligare än vanligt och Evighet har aldrig varit bättre.
Jaja, det var väl allt.

Schlagern är död

Jag har misstänkt det länge. Till och med svenska folket tröttnar till slut. Schlagerimperiet har fallit. Jag har inte precis varit negativt inställd till den utvecklingen, men nu känns det lite märkligt. För några år sen kändes det som en utopi att The Ark skulle vara med. Nu är de med, och de är grymma. (Nu gäller det bara att de andra storbanden följer efter.) Men hur brett kan detta från början smala forum bli? Började inte allt gå fel när "en-gång-om-året-musiken" blev vardagsmat? En schlagerlåt, alltså en riktig schlager, kan inte ge så mycket mer efter 2-3 lyssningar. En fullt frisk människa står inte ut med sådana låtar året om. När schlagern lämnade sin vagga (mf) och försökte pröva sina egna vingar i den stora vida världen, skapades ett behov av att ersätta den, eller snarare utveckla den till något mer långlivat. Alltså till något som folk orkar höra på radion om och om igen.

Folket tröttnar. Bevis: tre av låtarna i finalen är ballader (skulle inte förvåna mig om Sonja Aldén får en andra chans och blir den fjärde). Vad kan vara en mer tydlig reaktion mot de käcka, glada, roliga, charmiga, härliga schlagerlåtarna? Det är möjligt att jag låter väldigt konservativ nu, men jag är inte intresserad av att lyssna på mediokra, vanliga poplåtar. Då skulle jag lyssnat på radio, typ rix fm.

Så, Nanne och Jimmy Jansson får gärna gå till final. Men de har ingen chans mot Arken. Och om Arken mot förmodan inte skulle vinna kommer jag inte gråta när vi skickar Måns till Helsingfors.