I don't wanna wait, anymore

Ju mer jag lyssnar desto mer inser jag att Agnes hade bästa låten i årets melodifestival.

Jag har bestämt mig (Angående Melodifestivalen)

1. Alcazar
2. Malena
3. Agnes
4. Sarah
5. Caroline
6. Emilia
7. Måns
8. E.M.D
9. Sofia
10. HEAT
11. Molly



Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen

Om jag fick bestämma:

1. Hero
2. Lay Your Love On Me
3. Thank You
4. That's Were I'll Go
5. Hur svårt kan de va
6. Empty Room
7. Just a Minute
8. Upp o hoppa
9. I lågornas sken
10. I Love Europe

But heroes never die alone

Charlottes låt är så Gay att man typ går under. Upp till kamp! Jag gillare!

Oh, out of the light, like a star, like a hero
Love will survive
Oh, taking a fight is a life of a hero
Staying alive
This is a story of love and compassion
Only heroes can tell

Kan nåt så stort ta slut så fort?

Jag är glad såklart, men fundersam. Var det verkligen final? Jag brukar vanligtvis sitta som på nålar under tävlingen, men inte igår. Jag vispade grädde under mellanakten och jag störde mig inte på att folk pratade under låtarna. Är det jag eller melodifestivalen? Publiken verkade också ljummen. Redan på genrepet märktes det. Har folk bara tröttnat på att skrika, dansa och ha sig, eller var det en tråkig final? Hur går det ihop med röstningsrekordet? Jag misstänker att det var tittarrekord också, och då stämmer ju ingenting. Är det här en del av schlagerns död? Att det glada, ja den ibland falska glädjen, inte lockar människor längre. The Arks vinst ger i alla fall min teori kött på benen. Men varför denna vändning just i år? Förra året skickade vi en kristen häxa till eurovisionen och nu antagligen det queerigaste bandet vi har. Kontrast.

Var det verkligen final? Varför kändes det som att det inte var på riktigt? Var det bara jag som upplevde det så? Har jag, ve och fasa, växt ifrån schlagernördheten? Hur ska det här gå?!

Fortsättning följer nästa år...

Tonight

Jag har inte så mycket att kommentera. Det kommer inte att bli en storslagen final och den kommer inte bli så förutsägbar som jag vill att den ska vara. (The Ark!) Förhoppningsvis kommer Luuks och Björkmans duett bytas ut mot nåt som faktiskt är intressant...Schlagermusikalen slutar i samma ljumma anda som den började. Sebastian har bytt kläder. The Ark gör sig bättre i rutan än live och för Måns kommer det gå bra. Poängräkningen kommer bli roligare än vanligt och Evighet har aldrig varit bättre.
Jaja, det var väl allt.

Schlagern är död

Jag har misstänkt det länge. Till och med svenska folket tröttnar till slut. Schlagerimperiet har fallit. Jag har inte precis varit negativt inställd till den utvecklingen, men nu känns det lite märkligt. För några år sen kändes det som en utopi att The Ark skulle vara med. Nu är de med, och de är grymma. (Nu gäller det bara att de andra storbanden följer efter.) Men hur brett kan detta från början smala forum bli? Började inte allt gå fel när "en-gång-om-året-musiken" blev vardagsmat? En schlagerlåt, alltså en riktig schlager, kan inte ge så mycket mer efter 2-3 lyssningar. En fullt frisk människa står inte ut med sådana låtar året om. När schlagern lämnade sin vagga (mf) och försökte pröva sina egna vingar i den stora vida världen, skapades ett behov av att ersätta den, eller snarare utveckla den till något mer långlivat. Alltså till något som folk orkar höra på radion om och om igen.

Folket tröttnar. Bevis: tre av låtarna i finalen är ballader (skulle inte förvåna mig om Sonja Aldén får en andra chans och blir den fjärde). Vad kan vara en mer tydlig reaktion mot de käcka, glada, roliga, charmiga, härliga schlagerlåtarna? Det är möjligt att jag låter väldigt konservativ nu, men jag är inte intresserad av att lyssna på mediokra, vanliga poplåtar. Då skulle jag lyssnat på radio, typ rix fm.

Så, Nanne och Jimmy Jansson får gärna gå till final. Men de har ingen chans mot Arken. Och om Arken mot förmodan inte skulle vinna kommer jag inte gråta när vi skickar Måns till Helsingfors.

Det löste sig

Det är lugnt nu. Jag har delfinal 3 på datorn. Tack J!

Det där med att jag inte missat en melodifestival sedan 94 var nog en överdrift. Vad jag menade var att jag har sett alla mf sedan 95. Men enligt de reglerna skulle jag sett mf 1986. Då var jag inte ens född. Men jag har sett den. Reglerna borde således skrivas om: att missa = inte se direktsänt. Och jag missade faktiskt en delfinal så sent som förra året.

Det här är inte intressant, eller hur?

Cara Mia har på något sätt blivit en symbol för RÅM. Vilket är helt obegripligt då jag inte hörde den förrän jag kom hem. Så nu måste jag heja på den för den ger mig samma glada och pirrande känsla som jag fick av RÅM:et.

Sjung, o gudinna, om vreden som brann

En ny blogg, ett nytt försök. Jag känner på mig att man inte ska skriva på fastande mage då mycket av innehållet skulle kretsa kring mat. Jag är hungrig! Synd att man är så lat att man inte orkar gå heeela vägen till köket. Det måste vara drygt tio steg dit!

(har satt på pastavatten)

Jag kom hem från RÅM i Malmö igår och jag är helt förälskad i alla fina gröna människor. Det kan inte finnas ett vackrare släkte och nu känner jag mig grymt inspirerad för fortsatt politiskt arbete. Weee. Tacka vet jag GU Uppsala :)

(pastan kokar)

Seminariet gick bra idag, fastän jag missade kursintroduktionen i fredags. Som det brukar vara med de flesta texter jag läser så blir de mycket intressantare ju mer man diskuterar dem. Till och med de homeriska sångerna...

(kokar alltid för mycket pasta)

Och ja, jag måste väl nämna melodifestivalen annars kommer en mängd personer bli besvikna. Pinsamt nog missade jag delfinal 3 (jag har inte missat en melodifestival sen...ja, jag vet inte 1994?) och har lite ångest för att jag inte kommer få se vinnarnas framträdanden förrän så sent som på genrepet den 9 mars. Men jag håller fast vid min nya hälsosamma prioritering: Melodifestivalen är inte allt. Och om man tänker på att jag faktiskt var på det bästa mellanstadiediscot någonsin, istället för att sitta i nån soffa och äta chips och dricka flytande socker, tror jag ingen kan förebrå mig.

(äter pasta)

Nu är mitt första blogginlägg i den nya bloggen slut.
Hipp Hipp Hurra