I'll fight with you

Jag vill vara i Kalifornien. Det är så intressant allt som händer där med Proposition 8 just nu.

Upp homosar uti alla stater!

Drew Barrymore:

I Who Have Nothing

MTV Shows

Chiffrering - Dechiffrering

I våras fick jag snällt uppleva konsekvenserna av kommunikationssvårigheter. Nils-Arvid Bringéus skriver i Människan som kulturvarelse:

Vid kommunikation möts två erfarenhetsvärldar. Ett budskap från den ena erfarenhetsvärlden kommer inom den andra att tolkas, inte i enlighet med kommunikatorns erfarenhetsvärld utan i enlighet med mottagarens. Den utgör referensramen för det mottagna budskapet. En kommunikator måste därför känna till mottagarens erfarenhetsvärld för att veta hur hans budskap kommer att tolkas. Hans sätt att sända budskapet bestäms av mottagaren. Kommunikationen måste därför vara mottagarecentrerad.

Jag försöker förstå vad som hände. Bringéus fortsätter:

Inom erfarenhetsvärlden är erfarenheterna ordnade i ett system där det råder balans mellan olika intryck. Ingen kan leva med en villervalla av erfarenheter. Alla måste ordna nya erfarenheter, intryck, ny kunskap och ny insikt i ett mönster. Helt nya erfarenheter kan kasta om balansen[...] vilket kan vara en smärtsam process. För att förhindra att denna inre balans bryts sållar eller filtrerar vi våra intryck. Nya intryck som kan kasta omkull balansen avvisas gärna, medan intryck som stärker den rådande balansen lätt accepteras och inordnas i det rådande systemet.

Varför gör vi allt så svårt för oss? Handlar det ändå inte om lätta och naturliga saker? Är människor så svaga, bräckliga och rädda? Är det kanske världen som blivit för komplex, eller har den alltid varit så? Den "smärtsamma processen". Varför ska nya intryck göra ont? Jag vet inte, antagligen inte Bringéus heller.

Hope

Adieu, Lambiel.

Det är med fuktiga ögon jag läser att Stéphane Lambiel ska sluta tävlingsåka. (Konståkning) Fjortisvarning på bildvalet, men ändå!

Hans långa program från VM 2006 då han vann.

"Jag har ett förflutet inom underrättelsetjänsten."

- Horace Engdahl

Nobelpris

Jag tror på en amerikan bara på grund av Horace Engdahls uttalande. (Måste älska att han är så provokativ.)

Philip Roth kanske?

Förfluten, nuet och fram i tiden.

Jag tänker på mitt liv för ett år sen. Så avlägset, så längesen. Jag bodde ju i en annan stad, så det blir kanske lite konstigt att jämföra. Men så mycket har hänt. Ju längre tiden går desto mer ter sig perioden i Uppsala som en avstickare. "Sen bodde jag i Uppsala två år." Att flytta tillbaka till Stockholm blev som att hamna på rätt spår, eller knyta ihop säcken. Jag trivs så bra här. Jag träffar människor, nya och gamla. Jag lär känna mig själv, får leva ut mig själv och bla bla bla. Visst jag behöver någonstans att bo, ett jobb och jag har börjat grubbla på vad jag egentligen vill med mitt liv, men sånt löser sig.

Och jag har ett ärr som är ömt, som hängt kvar från mitt gamla liv i Uppsala. Det har begränsat mig både emotionellt och fysiskt. Det är intressant, man lär sig mycket. Fast trött på det är jag. Otroligt trött.

Jag

Den senaste tiden har jag blivit igenkänd. Främmande människor skriver och säger att de sett mig. Hur bövelen kan de lägga märka till mig, tänker jag. "Du har utstrålning" har jag hört. Sen när?, tänker jag. "Det är du som är Yellow på QX". Ja det är jag, men varför har du lagt det på minnet? "Du dissade mig på QX." Oj förlåt. Igår sa en kille att jag dissat honom på helgon för några år sen. Ursäkta tänker jag, hur kan du komma ihåg det?

Men det är roligt kanske. Smickrande om något. Min anonyma tillvaro är kanske slut.

Inte mig emot.

Jag har hittat Sfinxens näsa.

It was all sand.

Stjärnor på is

Ja, jag kan då knappt bärga mig :)

Sundbybergs bibliotek. Mitt nya favoritställe.

Man: Ursäkta, har du sett en man i 40-års åldern med jeansjacka?
Jag: Öhm, det var nån som gick in i hissen för ett tag sen.
Man: Okej, det är nämligen någon som har suttit och masturberat.

Vilken dag

Jag stötte på Dilba både på väg till skolan på morgonen och hem på eftermiddagen! Hur stor är chansen?

;)

Patrik 1,5 i Gomorron Sverige

"Mm, fördomar ja." (Hon syftar i det här fallet på heteronormativitet.)

Hur kan hon sitta och säga så, när hon bara några minuter innan fräckt antagit att både Torkel och Gustav är heterosexuella?

"Hur är det att vara heterosexuell och spela homosexuell?"

(Frågan i sig är ju menlös. Kunde hon inte bara frågat hur det är att vara skådespelare?)

Jo, bloggen lider av lite identitetsambivalens just nu, men vem gör inte det?

Being Gay in China

Granskning: Kina, ”den korta ärmens passion”

Huvudstad: Peking
Befolkning: Många, 1 321 851 888, ungefär.
Statsskick: Folkrepublik
Religion: Taoism, buddhism, konfucianism

Såhär lagom till OS. hmm..höm...(bloggar ikapp)

Lagar: Homosexuella handlingar tillåtna. Samkönade handlingar ingick i begreppet "huliganism" som var olagligt ändå till 1997. Homosexualitet upphörde vara psykisk sjukdom år 2001. Inga lagar mot hatbrott eller diskriminering på grund av sexuella läggning eller könsidentitet. Transsexuella som genomgår könskorrigering får sin identitet erkänd av myndigheterna.

Censur: Går inte att söka på ordet homosexualitet på Google. Internetsidor för HBT-personer blockade. Filmer med homosexuella karaktärer får inte visas på kinesisk tv.

HBT-rörelsen har fått viss acceptans i och med HIV-prevention.

Historiskt perspektiv: Ulrika K Engström skriver i SvD:

"Den traditionella synen på sexualitet och sociala plikter i Kina har gjort att intima relationer mellan människor av samma kön historiskt inte har varit stigmatiserade på samma sätt som i väst. Vissa forskare har rentav hävdat att bisexualitet var den rådande sociala konstruktionen mellan män fram till början av 1900-talet."

Det var nämligen i början av 1900-talet som den västerländska biologiska vetenskapen introducerades i Kina (= inte bra). Sen kom Mao 1949 som, trots att han själv hade unga älskare, ansåg att homosexualitet var ett västerländskt antirevolutionärt påfund. Under kulturrevolutionen straffades hbt-relationer med fängelsestraff och ibland avrättningar.

Källor och ytterligare läsning: RFSL, Kinabloggen, TV4

Läs även andra bloggares åsikter om kina, hbt, mänskliga rättigheter

Granskning: Georgien

Huvudstad: Tbilisi
Befolkning: 4,600,000
Självständighet: 1991
Statsskick: Republik
Religion: 75% ortodoxt kristna

Jag har planerat det här inlägget ända sedan kriget i Georgien började, men jag hoppas det fortfarande känns aktuellt, även om det inte är HÖGaktuellt.

Uppskattningsvis 5-10% av de homosexuella i Georgien är öppna. Att leva öppet är bara möjligt om man bor i huvudstaden och är ekonomiskt oberoende. Tabun är så stark att fientliga attityder mot homosexuella inte ses som problematiska av samhället. 84% som svarade på en undersökning är negativt inställda till homos, 14% är neutrala och 2% är positiva. 40% anser att lesbianism är en sjukdom och 34% att lesbiska är fula.

2003 gjorde en parlamentsledamot ett uttalande på TV att Hitlers behandling av homosexuella var berättigat. Han fick inte mycket protester.

Lagar: Finns lag som skyddar homosexuella från diskriminering i arbetslivet. Dock:

"Georgia is a country in wich the rule of law doesn't exist and in wich the public has not internalised values of civic society and democracy."

Georgien har problem med mänskliga rättigheter överlag. Vissa menar att det inte är möjligt att diskutera HBT-personers rättigheter inom den närmsta framtiden.

Källa: LGBT Europe

Läs även andra bloggares åsikter om georgien, homofobi, hbt, mänskliga rättigheter

Renovation pågår, överallt.