Wasn't life supposed to be more than this?

I need a drink, and some time to think

Det här är en blogg om Will & Grace

...skulle man kunna tro. Jag blir så uppspelt när folk vill diskutera, så jag tar mig friheten att upprepa din kommentar Lucas. Ok? : )

men jag förstår inte vad han menar med "den bittra karamellen". eller... jag tycker inte den är bitter. har han verkligen tittat på alla avsnitt? jag tycker inte att Jack är speciellt misslyckad. får han inte en väldigt stor roll på OutTV? dessutom tycker jag inte att Will är speciellt karriäristisk. han säger ju för fan upp sig från sitt jobb som advokat för att bli författare och blir sedan advokat för en byrå som har den svaga människan som klient. nä, tomas, läs på lite mer! karaktärerna i will & grace utvecklas snarare till att bli komplicerade människor och inte enbart stereotyper. men vem fan analyserar sitcoms anyway? lägg inte för mycket betydelse i en sitcom...

För det första, måste man ha sett alla avsnitt för att få analysera en sitcom? Jag tycker faktiskt att den bilden man får och mest kommer ihåg av Will och Jack är den som Tomas beskriver. Det är klart det är svårt att få en enhetlig bild av karaktärerna i en serie som sänts åtta säsonger. MEN det är väl ändå så att alla de saker du, Lucas, räknar upp är sånt som händer i sista säsongen, eventuellt näst sista? Och OK, Jack får ett jobb på OutTV och till och med en egen talkshow. Men för det mesta handlar det ju om hur dåligt han sköter jobbet, och man får nästan uppfattningen om att han får fortsätta där just för att det är en "homosexuell" arbetsplats. Där har man inte lika höga krav. (eh?) Och Will säger upp sig för att jobba med den svaga människan, ja. Men om man ser alla avsnitt så vet man också att hans karriäristiska personlighet driver honom att söka tillbaka till sin gamla arbetsplats.

Sen om Will och Jack är misslyckade eller inte... Jag tycker inte Jack är misslyckad, för han ser ju inte sig själv som det. Han är ute, har kul och lever livet. : ) Till skillnad från Will som sitter hemma och är bitter för att han är singel. Det kallar jag misslyckad. (Och ja, det är en pik till mig själv.)

Summa kardemumma. Jag tycker Tomas har viktiga poänger. Men jag sväljer ändå gärna den bittra karamellen. Och vem vill se en sitcom om starka, felfria människor anyway? Finns det såna? Jag menar, vi har ju inte ens pratat om Grace än...

Angående Will & Grace

"När Will and Grace började sändas 1998 var det en nästan samstämmig homosexuell mediakår som stämde upp i hyllningskören. Aldrig tidigare hade en homosexuell karaktär spelat huvudrollen i en sitcom! Det gjorde det lätt att bortse från att Will Truman var en avsexualiserad analretentiv tråkmåns. Hans bollplank Jack McFarland fick i stället agera ut alla stereotypa karaktärsdrag som förknippades med den nya bögen. De två sidorna av bögmyntet kunde alltså tolkas som att vara en fjollig pajas som var misslyckad i arbetslivet men som eventuellt fick knulla. Alternativet var en karriäristisk tight-ass som levde celibat med sin bästa väninna. [...] Att heterosexuella uppskattade Will and Grace är föga förvånande. Men att bögar är så svältfödda på representation att de var beredda att svälja den bittra karamellen visar tydligt att nittiotalet och det tidiga tjugohundratalet inte alls var det queera paradis som tidningarna försökte få det till." - Tomas Hemstad, Bögjävlar


Okej, jag erkänner. Jag är svältfödd! Just nu skulle jag kunna se, läsa, höra vad som helst gay och älska det. Det är som att vara vegetarian och gå till en restaurang som bara har en rätt som inte innehåller kött. Man har inget val! Tyvärr.

Är det bara jag som har en crush på Special Agent Mulder?

ps. det var inte jobbigt. bara lite läskigt.

W&G <3

Jag har ett avsnitt kvar av Will & Grace nu. Det tar verkligen emot att titta på det och sen inse att, jahapp...inget mer. OKEJ, så BRA är den ju inte. Det är inte alls samma grej som när jag såg sista avsnittet av Six Feet Under (det var nästan fysiskt jobbigt), men jag har ändå fäst mig så otroligt mycket vid karaktärerna, alla kvicka bögskämt och kanske främst att bara ha nåt lättsmält att underhålla hjärnan med när jag kommer hem.

Jag ska nog satsa på Arkiv x efter W&G. Det kan bli lite jobbigt av andra anledningar. Det visar sig!

A touch of pink (Angående Prins Harry's rosa nagellack)

För lite kungligt i bloggen tycker jag. Senaste snackisen i alla fall:

Brittiska kungafamiljen är ju lugnt bäst, i alla fall när det gäller skandaler.

T.R. Knight (Angående: Jag stör mig på lyckliga människor)

Torbjörn säger:
jag känner mer en hatkärlek för dem
Karolina säger:
för att du vill vara en av dem?
Torbjörn säger:
mm. eller för att jag också vill vara så kär
Torbjörn säger:
och så fin, och ha en så fin pojkvän
Torbjörn säger:
nu tänker jag blogga om det här

Dagens heteronormativ

1. Jag har ingen kvinnlig partner
2. Jag vill inte ha en kvinnlig partner

I don't wanna wait, anymore

Ju mer jag lyssnar desto mer inser jag att Agnes hade bästa låten i årets melodifestival.

SF

Åh, jag mådde så bra igår. Jag kände bara fuck you, jag är för bra för er. Jag ska ändå hänga med Emile Hirsch i San Francisco i höst.

Samkönade kyss-dagen

So let's consider Same-Sex Kiss Day. On April 15 (tax day here in the States) gays, gay couples and open-minded straight folks of all shapes and sizes are asked to pop into a Starbucks with a companion of the same sex at one of four predetermined times (synchronize watches, people!) and share a quick kiss.

Underbart!

Jag har bestämt mig (Angående Melodifestivalen)

1. Alcazar
2. Malena
3. Agnes
4. Sarah
5. Caroline
6. Emilia
7. Måns
8. E.M.D
9. Sofia
10. HEAT
11. Molly



Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen

Dream a little dream of... Will?

I natt drömde jag för övrigt att jag hade sex med Will i Will & Grace. Och jag i princip tvingade mig till det. Drömtolkare sökes.

Torbjörn tänker ut en bra titel på det här blogginlägget

Har det inte gått för långt när man går omkring och tänker vad man ska ha som facebookstatus? Stod i duschen idag och utbrast: "Det blir perfekt!"

Patetiskt?

Men facebook är bra. I förrgår blev jag kompis med norskan jag hängde med i Frankrike. Vi har inte pratat på två år (hon har skaffat barn!) och hon säger att jag är välkommen att hälsa på när som helst.
Sånt gör en glad!

Civil rights or civil war! (Angående Milk)

Jag var övertygad om att jag skulle sukta mest efter James Franco, istället dyker någon slags 1.70 cm lång Emile Hirsch upp på duken. Det var fint.


Det bästa med filmen var att den började när Harvey Milk var 40. Liksom, det finns ännu tid för mig att åstadkomma nånting med livet!

Och vilka fantastiska talande blickar jag delade med de två bögarna två rader framför mig. Sånt gör en glad.


SUKT!

hej, det här gjorde jag idag!

...eftersom det verkar vara en allmän trend att man får fler läsare ju mindre intressanta saker man skriver.

Idag har jag:

* Skrivit uppsats
* Mått illa
* Varit trött på Andrea (det är ömsesidigt)
* Sett Walk the Line hos Anna
* Inte tagit av mig mitt nyfunna, gula, pannband på blå linjen. (queer revolution, eller är jag bara extremt feg?)

Tack för pipen, jag får nästan hybris. (ironi)

Upprop

Säg pip om ni vill att jag fortsätter blogga.

MAGER

Kroppskoll.se påstår att jag är underviktig. Det har jag ju listat ut själv innan men när jag såg det svart på vitt så där så blev det: OJ, jag kanske borde göra något åt det också. Så jag började med att fylla i min målsättning: "Gå upp i vikt" och sen redogöra för allt jag åt igår. Och det är rätt illa.

"Du bör äta ytterligare kalorier", "Du har ätit för lite protein", "Du har ätit för mycket kolhydrat" (och jag tyckte ändå jag åt mycket igår.) Och det värsta är, om jag börjar träna måste jag äta MER!

Skärp dig, Torbjörn!

Ett klick bort